Här nedan följer en lista med 100 blogginlägg av mig, inklusive de första meningarna från vart och ett. De är sorterade i tidsordning med de senaste högst upp. Inläggen omspänner ganska många år eftersom det är ganska sällan jag har intresse, lust och energi nog för att sätta mig ned och formulera mig om något jag tycker viktigt att förmedla. Så småningom ska jag försöka kategorisera inläggen så att det blir mer överskådligt. Varsågod och läs! Ge gärna synpunkter. Tryck på den rubrik du vill läsa för att komma till inlägget.

• Ett återskapat liv
  Det är nu tre år sedan jag läste ”Fri – En uppväxt vid historiens slut” av Lea Ypi, född och uppväxt i Albanien under Enver Hoxhas kommunistiska regim. Bokens första mening var oemotståndlig: ”Jag hade egentligen aldrig frågat mig vad frihet var före dagen jag kramade Stalin.”  Några sidor senare fick jag veta bakgrunden till den… Läs mer: Ett återskapat liv
• Pennakonam – en indisk by
  Jag rotar i min dator bland mappar med inskannade diabilder från mina tidiga resor. Tanken är att sortera dem lite mer överskådligt. Det tar tid; bilderna får mig ofta att stanna upp och fundera över mina upplevelser. Några bildmappar sticker ut. De väcker minnen av människor och miljöer samt något som det är svårt att… Läs mer: Pennakonam – en indisk by
• Tidsandan
  Det lär ha varit författaren Lars Gustavsson som myntade begreppet problemformuleringsprivilegiet. Lite krångligt, kan man tycka, men det är ändå ett begrepp med viss precision som pekar på maktordningen i den offentliga debatten, det vill säga vem eller vilka som mer eller mindre avgör vilka samhällsproblem som är värda att diskutera.  Lars Gustavsson var, som bekant,… Läs mer: Tidsandan
• Thukydides fälla och historiens återkomst
  ”Det var Atens uppgång, och den fruktan denna ledde till i Sparta, som gjorde krig oundvikligt.” Så skrev den antike historikern Thukydides i Historia om det peloponnesiska kriget. Under större delen av hans livstid på 400-talet f.Kr. rasade kriget mellan Aten och Sparta, vilket slutade med Atens nederlag och undergång som maktcentrum. Att rädslan för uppstigande… Läs mer: Thukydides fälla och historiens återkomst
• Biblioteket i Riga – ett resebrev
  För vår sista dag i Baltikum återvände vi till Riga, där vi i första hand besökte Lettlands nationalbibliotek. Det ligger en bit från centrum, på andra sidan älven Daugava som flyter genom staden. Idén att besöka biblioteket fick vi av en taxichaufför som visade sig vara gott bevandrad i Sveriges historia i hans hemland. Stora delar… Läs mer: Biblioteket i Riga – ett resebrev
• Gauja – ett resebrev
  Två dagar stannade vi i den lilla staden Sigulda för att bekanta oss med den stora nationalparken som bär samma namn som den flod som borrar sig genom landskapet – Gauja. Första dagen växlade vi fokus på vår Baltikumresa från städer, historia och kultur till natur. Vi vandrade i nationalparken som ligger bara några mil… Läs mer: Gauja – ett resebrev
• Tallinn – ett resebrev
  Det var inte meningen att vi skulle besöka Tallinn på vår Baltikumresa, men så blev det ändå efter en plötslig ingivelse. Vi rattade norrut från Litauen via Lettland och vi blev rikligt belönade. Tallinn är ju en pärla! Att staden dessutom sveptes in i frikostigt solljus och behaglig värme gjorde vistelsen till en fullträff.  För… Läs mer: Tallinn – ett resebrev
• Korskullen – ett resebrev
  Med de fartgränser som gäller på de baltiska bilvägar vi i några dagar färdats längs finns det gott om tid att iaktta och reflektera. En första iakttagelse är att det är väldigt platt. Inget av baltländerna har någon höjd som överstiger 400 meter – en kontrast för oss som mest rest i bergiga länder. Här… Läs mer: Korskullen – ett resebrev
• Lettland – ett resebrev
  Vädret har inte varit med oss sedan vi för några dagar sedan anlände till Lettland. Hittills har det mest varit kallt, blåsigt och regnigt och vi lär få vänta ytterligare några dagar innan solen åter börjar lysa över Baltikum. Ändå har vi fått se och uppleva sådant som gjort resan nöjsam. Vi började med ett… Läs mer: Lettland – ett resebrev
• Ekerwald
  Så har Carl-Göran Ekerwald 101 år lämnat vår värld; en värld han så ivrigt utforskat i ett sex-sju decenniers långt författarskap. Här finns noveller, romaner och historieskildringar, men det är främst genom sina essäer han nått mig som läsare. Och vilka essäer! Min läsning av Ekerwalds essäer började på 1980-talet, då jag också vid något… Läs mer: Ekerwald
• Farväl till krigen eller…?
  I fjol läste jag Hans Blix bok A Farewell to Wars (2023), en initierad genomgång och analys av mellanstatliga konflikter sedan andra världskriget. Blix har, som bekant, en exceptionell karriär som diplomat bakom sig, framför allt inom FN. Han var också svensk utrikesminister i Ola Ullstens (fp) regering på 1970-talet. Det är inte många som kan mäta… Läs mer: Farväl till krigen eller…?
• Trump eller tillit
  Vi har väl alla sett bilden: Trump välsignas av den nyandliga pastorn Paula White i kretsen av ett tjugotal bugande tillbedjare. Bilden påminner somliga om renässansmålningar av Nattvarden med Jesus och de tolv lärjungarna. Vilken hybris, tänker man, Trump gör sig till Messias som ska frälsa världen! Jag får en annan biblisk. och minst lika… Läs mer: Trump eller tillit
• Helmerson och hatet
  Har Vänsterpartiet problem med antisemitism inom de egna leden? Det är möjligt men knappast något som präglar partiet. Partisekreteraren Aron Etzler hänvisar till en undersökning av Forum för levande historia från 2020, där vänsterpartister tillsammans med miljöpartister visade sig vara mindre antisemitiskt inställda än övriga.  Mer Erik Helmersson på DN vet annat. I sin ledarkolumn… Läs mer: Helmerson och hatet
• Grundbulten och visionen
  Litar du i allmänhet på andra människor? Om du är medelålders eller äldre så är chansen mycket stor att du svarar ja på frågan. Om du dessutom har hyfsad utbildning, är vid god hälsa, bor i en stad och är uppväxt i Sverige och röstar till vänster om SD så är chansen ännu större. I… Läs mer: Grundbulten och visionen
• Skönhet och heder – Resebrev från Albanien
  Våra sista dagar i Albanien stannar vi i Theth, hjärtat i en magnifik nationalpark i norr med alptoppar på uppemot tre tusen meter. Den lilla byn ligger makalöst vackert i en grönskande dal omringad av berg vart man än vänder blicken. Den smala vägen hit ringlar sig i terpentiner med skarpa hårnålskurvor. Fram till för… Läs mer: Skönhet och heder – Resebrev från Albanien
• Ett kort stopp i Tirana – resebrev från Albanien
  Vi stannar en dag i Tirana, kanske mest för att se hur staden förändrats genom åren. Det blir mest promenader i stadens centrala delar, vilket i Tirana betyder kvarteren runt Skanderbergtorget. Det stora torget är nu, liksom förr, stadens hjärta. Då fanns här inte så mycket annat än ett kulturhus med en väldig målning av… Läs mer: Ett kort stopp i Tirana – resebrev från Albanien
• Det lilla landet med den storslagna naturen – Resebrev från Albanien
  Vi tar oss runt med bil i Albanien, stannar några dagar här och där. Landet som inte är större än Småland borde vara lätt att omfamna på ett par veckor, kan man tänka. Men alls icke; många av vägarna vi väljer slingrar sig i tvära serpentiner upp och ned för branta bergssluttningar och färden går… Läs mer: Det lilla landet med den storslagna naturen – Resebrev från Albanien
• Gjirokastra – ett resebrev
  I Albanien, några mil upp i bergen, nära gränsen mot Grekland, ligger Gjirokastra. Stadens äldre delar går i turkisk stil, en kvarleva från de fem hundra år som Albanien var en del av Osmanska riket. I dag är Gjirokastra ett världsarv, vackert beläget på en bergssluttning med banta stenlagda gränder och ett naturligt besöksmål för de… Läs mer: Gjirokastra – ett resebrev
• Albanien – ett resebrev
  Vi har kommit till Albanien – för andra gången, ett halvt sekel senare. Då var det en gruppresa med nyfikna ungdomar som ville utforska det säregna landet på Balkanhalvön. Det var ett hårt slutet samhälle, styrt av ett strängt kommunistparti under ordförande Enver Hoxhas ledning. Resan var förstås snitslad under överinseende av en regimtrogen guide.… Läs mer: Albanien – ett resebrev
• Don’t mention the war!
  Don´t mention the war! Uppmaningen i ett gammalt avsnitt av Fawlty Towers (Pang i bygget) dök upp i mitt minne när jag härom dagen bevistade ett opinionsmöte om DCA-avtalet. Ni som följde serien kommer kanske ihåg hur John Cleese till varje pris försökte undvika att påminna några tyska hotellgäster om andra världskriget. Det gick inte så bra. Men… Läs mer: Don’t mention the war!
• Nattens skola
  Karl Ove Knausgårds senaste roman, Nattens skola, är den fjärde i den serie som inleddes med Morgonstjärnan. Anslaget känner vi igen, men här finns, till skillnad från tidigare, bara en huvudperson: fotografen Kristian Hadeland, vars liv vi får följa från hans studier i London på 1980-talet till en omtumlande final.   Som i alla Knausgårds romaner är det… Läs mer: Nattens skola
• För vem är Nato en garanti?
  Jaha, så är Sverige nu ett Natoland. Äntligen, säger nog många. Två av tre svenskar uppges vara positiva till svensk Natoanslutning. Det är inte konstigt; en negativ inställning framstår som apart, närmast ansvarslös, i vår samtid. Har inte den ryska invasionen i Ukraina visat att vilket land som helst i Rysslands närhet kan bli angripet?… Läs mer: För vem är Nato en garanti?
• Våldets väg mot avgrunden
  Gaza brinner! Två miljoner människor är instängda i en drygt fyra mil lång landremsa medan hunger, törst, sjukdom och död breder ut sig. Israels militära övervåld är skoningslöst. Mer än tjugo tusen människor dött. Många är kvinnor, barn, åldringar och sjuka. Flera israeliska regeringsmedlemmar skräder inte orden: Gaza ska rensas från palestinier och bosättas av… Läs mer: Våldets väg mot avgrunden
• När man talar om krig…
  Det kan bli krig i Sverige, sade civilförsvarsminister Carl-Oscar Bohlin, när han talade inför Folk och försvars konferens i Sälen. Uttalandet kan uppfattas som en truism; en självklar sanning. Ingen kan förneka att möjligheten finns, åtminstone i ett längre tidsperspektiv. Men Bohlin satte krigshotet i en aktuell kontext: Rysslands krig i Ukraina som medfört att… Läs mer: När man talar om krig…
• Inkapslad kapitalism – en nyliberal dröm
  Privatiseringar av offentlig verksamhet, avregleringar av statlig styrning, ökade klassklyftor… Ja, exemplen är många på hur Sveriges ekonomi och styrning förändrats de senaste decennierna. Den framstående ekonomen Assar Lindbeck beskrev i Studio Ett strax före sin död hur Sverige gått från den ena extremen till den andra, från löntagarfonder till privatiseringsexperiment som saknar motstycke i världen. Men… Läs mer: Inkapslad kapitalism – en nyliberal dröm
• Pietà
  Vi besöker Rom för tredje eller fjärde gången. Det var länge sedan senast. Även nu vandrar vi på trötta ben till Peterskyrkan. Vi livas upp av prakten i den magnifika basilikan, skapad av den italienska renässansens främsta konstnärer och hantverkare. Ändå är den en särskild skapelse som jag främst vill återse – Pietà, Michelangelo Buonarrotis berömda… Läs mer: Pietà
• Vin från Terreno – Resebrev
  Vin är den toskanska landsbygdens främsta inkomstkälla, kanske dess själ. Vinstockarna täcker stora delar av arealen där de klättrar uppför bergssidorna för att nå de rätta betingelserna för att druvorna ska ge den rätta smaken. Sangiovese är Toscanas karaktärsdruva. Den ger friska, ofta lite kärva, viner med sina tanniner. Ibland blandas sangiovese med en mindre… Läs mer: Vin från Terreno – Resebrev
• Greve in Chianti, Toscana – Resebrev
  Toscana – ”en ansiktslyft park för världens rika”. Omdömet kommer från Richard Swartz i Dagens Nyheter. Något ligger väl det väl i det; Toscana lockar penningstinna turister från när och fjärran. Dyrt har det blivit, men för den som har livets nödtorft och älskar att resa är Toscana svårt att motstå, åtminstone om man uppskattar… Läs mer: Greve in Chianti, Toscana – Resebrev
• Wien, imperiet och kulturen – Resebrev
  Det är märkligt att jag aldrig förr besökt Wien. Mina intressen borde ha fört mig hit långt tidigare. Ta till exempel historia, här finns den till övermått. Den storslagna geopolitiska historien är liksom den enastående kultur- och idéhistorien inskriven i Wiens DNA – ett arv som jag lustfyllt dras in i när jag flanerar i… Läs mer: Wien, imperiet och kulturen – Resebrev
• Karl Marx Hof – resebrev
  En resa till Wien erbjuder många arkitektoniska upplevelser, inte minst stadens pompösa byggnader från det habsburgska kejsardömets tid. Men idag var det en helt annan arkitektur som fångade vårt intresse: Karl Marx Hof. Som en proletär pendang till Wiens alla nobla slott skapades det enorma byggnadskomplexet för snart hundra år sedan. Det sträcker sig över en… Läs mer: Karl Marx Hof – resebrev
• Musik i ensamhet
  När det kommer till att lyssna, samtala eller skriva om musik är jag amatör – i såväl ordets moderna som äldre betydelse: både dilettant och älskare. Musik kan beröra mig starkt. Jag får gåshud och ibland vill tårarna tränga fram; jag kan bli sorgsen liksom lycklig; jag kan bli drabbad av musikens skönhet, harmoni eller intensitet.… Läs mer: Musik i ensamhet
• Helighet och yttrandefrihet
  Vi har nog alla något vi håller för omistligt i våra liv, kanske rent av heligt; något vi inte vill att andra ska skända, bespotta eller förinta. Det kan handla om våra närmaste relationer, en minnesvärd plats, ett stycke natur eller – varför inte? – våra innersta övertygelser eller vår tro.  Heligt? Det känns ändå… Läs mer: Helighet och yttrandefrihet
• Betygen och rättssäkerheten
  Vid den här tiden på året sitter lärare runt om i Sverige och värderar sina elevers kunskaper. De sista nationella proven är genomförda och resultat från allt som kan vara grund för bedömning sammanställs och begrundas. Det är en svår och ibland grannlaga uppgift. Därtill ett stort ansvar; betygssättning är myndighetsutövning som ska garantera att… Läs mer: Betygen och rättssäkerheten
• Med känsla för afghanerna
  För många i vårt land känns nog Afghanistan som både främmande och nära. Nära genom att inget annat land utanför västvärlden har sedan Vietnamkriget fångat vårt intresse i samma grad. Det började med protester mot Sovjetunionens angreppskrig 1979–1989. Det fortsatte genom ett omfattande bistånd, främst via Svenska Afghanistankommitténs verksamhet som inleddes redan under sovjettiden och pågår än… Läs mer: Med känsla för afghanerna
• Härlig är jorden
  Ibland får jag en bok i min hand som jag inte hade en aning om att jag längtade efter. En sådan bok är Härlig är jorden av Mats Söderlund. Här får jag det mesta av sådant som var för sig brukar skänka mig fina lässtunder: god underhållning, nya lärdomar, viktiga budskap, intressanta reflektioner och sköna skildringar. Särskilt… Läs mer: Härlig är jorden
• Världen av igår
  Allt oftare läser jag gamla böcker på nytt. Naturligtvis handlar det om sådana som jag uppskattade redan vid första läsningen, men omläsningen av en bok ger nya intryck. Medan jag förstås mer eller mindre känner igen dess innehåll, är det nu i stället sådant som bokens idé, bygge och gestaltning som träder i förgrunden. I… Läs mer: Världen av igår
• Ännu ett galet kvartssekel?
  ”Det galna kvartsseklet” kallade Per Ahlmark tiden från åren kring 1968 fram till 1994 när han skrev boken Vänstern och tyranniet. Den tidigare liberala partiledaren avsåg förstås den svenska vänsterns relativt starka position under perioden och kritiserade framför allt hur många av dess företrädare hade ett alltför vänskapligt förhållande till kommunismen och dess yttringar i Östeuropa,… Läs mer: Ännu ett galet kvartssekel?
• Vem lurar i den kulturpolitiska vassen?
  Många minns säkert den där pinsamma stunden i TV när Ebba Bush skulle svara på vem som skrivit romanerna Gösta Berlings saga, Giftas och Gentlemen. Hon missade alla. Det kunde väl passera som bara ytterligare ett exempel på vag bildning bland ledande politiker, men eftersom KD hade föreslagit att införa en litterär kanon för skolelever så blev det dags… Läs mer: Vem lurar i den kulturpolitiska vassen?
• En uppväxt vid historiens slut
  År 1970, i mina sena tonår, besökte jag Albanien. Det var en snitslad gruppresa, utan egentlig kontakt med befolkningen, där landets framsteg stolt förevisades. Albanien hade varit Europas fattigaste land, sade man. Budskapet var förstås att det nu var annorlunda efter drygt två decennier av kommunistiskt styre under Enver Hoxha. Det var dock inte alldeles… Läs mer: En uppväxt vid historiens slut
• Att forma ett motstånd
  Vi såg det inte komma, eller…? Jodå, det har länge legat i korten att SD än en gång skulle vinna framgång i riksdagsvalet liksom att de alltmer skulle accepteras av andra högerpartier.  Spelplanen har varit deras. Nyheter och debatter har roterat kring gängbrottslighet och migration. Därtill har SD en skicklig partiledare i Jimmie Åkesson. Det har… Läs mer: Att forma ett motstånd
• Principerna och realpolitiken
  I dessa omtumlande dagar drar jag mig lite elakt till minnes Groucho Marx ord: ”Detta är mina principer, och om du inte gillar dem så har jag andra.” Har nu Magdalena Andersson övergett principer som rör restriktiv vapenexport, rättssäkerhet och humanitär utrikespolitik för att Erdogan inte gillar dem? Hur det än förhåller sig finns det… Läs mer: Principerna och realpolitiken
• Katedralen och palatset
  Resebrev, Monreale 11 maj 2022 Så besöker vi Monreale utanför Palermo. Här finns den imponerande katedralen från 1100-talet med dess fantastiska mosaiker. Det handlar om miljontals mosaikstenar som format Kristusbild, helgon och andra avbildningar i kyrkorummet. Katedralen är typiskt normandisk arkitektur med dess dubbla torn, men också bysantisk genom sina utsmyckningar (En liten bakgrund till… Läs mer: Katedralen och palatset
• Siciliens normandiska guldålder
  Under vår rundresa på Sicilien blir vi ofta påminda om öns omtumlande och rika historia. Här finns de många katedralerna, de olika kulturella uttrycken, de arkeologiska lämningarna och många andra uttryck för Siciliens plats i det som en gång var ett centrum i Medelhavet. I nära tre årtusenden har Sicilien framstått som en läcker bit… Läs mer: Siciliens normandiska guldålder
• Liten vandring i Madoniebergen
  Efter ett par års uppehåll vandrar vi åter i berg i annat land, denna gång med sällskap. Det har blivit så, att nästan varje resa innehåller någon vandring. Sällan handlar det om någon prestation utan om makliga vandringar som klaras av på några timmar per dag, avslutade med god mat och dryck. Annat var det… Läs mer: Liten vandring i Madoniebergen
• Syrakusa och antiken
  Resebrev 7 maj 2022 Syrakusa är en stad som gett eko genom historien. Här var den sista bastionen för den antika hellenistiska kulturen. Staden hade grundats av grekiska kolonisatörer, förmodligen runt 700-talet f.Kr.  Den var, liksom andra grekiska städer en stadsstat, alltså en stad som samtidigt var ett litet rike. År 211 f.Kr. tog det slut. Romarna… Läs mer: Syrakusa och antiken
• Etna
  Resebrev 5 maj 2022 I dag blev det en guidad tur upp mot Etna, som reser sig 3357 meter över havet. Etna är Europas högsta aktiva vulkan och utbrott sker med några års mellanrum, för det mesta utan problem. Men ibland är utbrotten stora, senast 1971.  Sicilien har såväl geografiskt som historiskt och kulturellt alltid… Läs mer: Etna
• Vulkanen och vinet
  Resebrev 4 maj 2022 När drack du sicilianskt vin senast? Tja, det kanske inte var så länge sedan. Vi svenskar ligger på tio-i-topp bland världens vinkonsumenter, räknat per capita. För det mesta väljer vi italienskt vin och Sicilien är den region som har landets näst största vinproduktion. Visst talar det för att det då och… Läs mer: Vulkanen och vinet
• Turismens Taormina
  Resebrev 3 maj 2022 Till Taormina reste alla. Nåja, inte alla men många konstnärer och författare lockades långt före massturismen till den vackra staden på klippkanten nedanför Etna. Selma Lagerlöf skrev: ”Fotografiapparater och målarlådor släpas omkring överallt. Det finns inte en backe här, som ej är afritad hundra gånger.”  Det började med Goethe våren 1767,… Läs mer: Turismens Taormina
• Sicilien i centrum och periferi
  Resebrev 1 maj 2022 Sicilien. Vilka associationer det namnet väcker. Maffian förstås, men också vulkanisk natur, pastorala vyer, god mat och spännande viner samt därtill en omtumlande och mycket lång historia. Länge har jag önskat mig hit. Ändå har det inte blivit av förrän nu, trots åtskilliga resor i Italien. Desto större är lusten att… Läs mer: Sicilien i centrum och periferi
• Det fallna imperiet och dess ödesval
  ”I en tid av historisk amnesi förefaller trenden att reducera komplexa skeenden till sedelärande sagor vara universell. På många platser omhuldas en historieskrivning vars huvudsakliga mål är att vara tvärsäker och moraliserande, snarare än prövande och förutsättningslös”.  Så skriver Martin Kragh i slutet av den nyutgivna boken Det fallna imperiet. Här har han odiskutabelt gjort en… Läs mer: Det fallna imperiet och dess ödesval
• Krigets första offer
  ”Krigets första offer är sanningen” är måhända ett slitet uttryck men så kusligt aktuellt. Från den dag Putin lät ryska soldater invadera Ukraina har jag läst och kommenterat inlägg som i olika grad försvarar, eller åtminstone relativiserar, angreppet, ofta genom att förneka eller förvanska fakta. Debattörerna kommer såväl från ”vänsterns” som ”högerns” ytterflanker. De förenas… Läs mer: Krigets första offer
• Några tankar om Nato
  Vad ska man tänka om Nato? Jag brottas med mina tankar. Mycket har ställts på ända alltsedan Rysslands uppmarsch mot Ukraina. Inte så att jag någonsin haft några illusioner om despoten Putin, men visst är jag ändå chockad över den brutalitet han visar upp i sitt angreppskrig, där han också hotat med kärnvapen mot andra… Läs mer: Några tankar om Nato
• Vem vinner på bojkott av rysk kultur och vetenskap?
  De ryska kleptokraterna i Putins vänkrets ser ut att få ett torftigt liv. De vägras att utnyttja sina utländska bankkonton, hindras att resa till sina lyxbostäder i Europa, får inte segla sina gigantiska yachter i Medelhavet. Stackarna! Jag vill gärna tro att det slår mot det veka livet i de maktstrukturer som bär upp självhärskaren… Läs mer: Vem vinner på bojkott av rysk kultur och vetenskap?
• Är det inte fred de vill ha?
  Vad är en fredsrörelse? Jag tänker väl som de flesta: en samling människor med humanistiska och demokratiska ideal som strävar efter fredliga lösningar på konflikter; som värjer sig mot krigshets och propagandalögner från den ena eller andra parten; som skyr vapen som maktmedel och då särskilt kärnvapen; som tror på ömsesidig förståelse, dialog och medling.… Läs mer: Är det inte fred de vill ha?
• Vad våldet må skapa
  ”Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen bort”. Det är svårt att tänka sig att Ryssland har något långsiktigt att vinna genom sitt krig i Ukraina. Visst, Putin kan ta ett väsentligt steg för att utvidga sitt slaviska rike och hindra Ukraina att bli en del av… Läs mer: Vad våldet må skapa
• Vägen till vapnens makt
  Påminner dagens säkerhetsläge i Europa om läget 1936? Ja, det påstår i alla fall två ledamöter i Kungliga Krigsvetenskapsakademi i ett inlägg i lördagens DN. Deras tanke är att vi i Europa nu som då hotas av en aggressiv expansionistisk makt och att den svenska politiken är lika handfallen i dag som den var 1936.… Läs mer: Vägen till vapnens makt
• Vad händer med klimatet – och debatten?
  Under de senaste årens stegrande oro kring klimatförändringarna har jag då och då stött på inlägg av Lennart Bengtsson, men aldrig i dominerande medier. Det är märkligt, men ändå inte. Bengtsson är framstående meteorolog och klimatexpert, professor och tidigare verksam vid Max Planck-institutet. Knappast någon i vårt land kan mäta sig med hans meriter inom… Läs mer: Vad händer med klimatet – och debatten?
• Don´t be evil Big Other
  “Don’t be evil” – Googles motto tills helt nyligen. Och visst kunde vi se det som oändlig godhet, att vi fritt kunde söka information över nätet. Visst fanns där annonser men de var lätta att strunta i, tänkte vi.  Det var då. I dag är det inte i första hand vi som söker information via… Läs mer: Don´t be evil Big Other
• Från Bastuträsk till Kislovodsk
  Vattnet i Kislovodsk – en romantitel som väckte min nyfikenhet. Där finns det vardagliga vattnet, livgivande, kallt och gott, som det dricks av författarens far i Bastuträsk. Men vattnet i Kislovodsk, vad är det? I svaret ligger romanens klimax, vill jag påstå, om än inte dess slut. Efter att ha druckit kurortens vatten dog Inessa… Läs mer: Från Bastuträsk till Kislovodsk
• Imperiernas kyrkogård
  Afghanistan – ”imperiernas kyrkogård”. Storbritannien, Sovjetunionen och nu USA har mött samma öde i sina försök att kontrollera Afghanistan. Naturligtvis har de alla haft militär kapacitet att också lyckas, men priset har varit för högt till följd av alltför omfattande motstånd. För USA:s del handlar det om mer än 2 000 döda och 20 000 sårade. Därtill… Läs mer: Imperiernas kyrkogård
• Att förstå baklänges och leva framlänges
  När jag var sex år var morfar lika gammal som jag är nu. Jag minns honom sittande i det tornedalska lantköket med en John Silver i sin hand och tidningen uppslagen på bordet framför sig. Håret var vitt, mustaschen likaså. Han var ganska tystlåten, åtminstone i köket där mormor regerade vid järnspisen. Tillfälliga gäster på… Läs mer: Att förstå baklänges och leva framlänges
• Utrota varenda jävel!
  Exterminate All the Brutes! Den isande kalla uppmaningen av Kurtz, den demoraliserade kolonisatören i Joseph Conrads berömda roman ”Heart of Darkness”, har nu fått ge namn åt en dokumentärserie på HBO. Se den!  Genom Kurtz klädde Conrad av kolonialismen inpå dess nakna brutalitet. Här tilläts inget pynt av påstådd omsorg och utveckling a’ la Kipling.… Läs mer: Utrota varenda jävel!
• Folkets konspirationsradio eller…?
  En podd som avslöjar verkliga konspirationer eller en megafon för vilsna konspirationsteorier? Den nystartade ”Folkets radio” har höga ambitioner men faller desto djupare i sina försök till kritisk journalistik om pandemin, tycker jag efter att ha lyssnat till några avsnitt.  Coronapandemin berör oss alla. Inte bara genom hur den drabbat miljontals människor med sjukdom och… Läs mer: Folkets konspirationsradio eller…?
• Livets tunna band
  I dag satte jag mig på ett café en stund med en semla och en kopp kaffe. Besöken på caféer, restauranger och pubar har inte varit många det senaste året på grund av pandemins härjningar. Men i dag kunde jag inte motstå frestelsen. Det kunde vara trevligt att betrakta människor inomhus en stund efter alla… Läs mer: Livets tunna band
• Nio liv under morgonstjärnan
  När Karl Ove Knausgård efter sin autofiktiva romansvit Min Kamp åter gav ut en roman blev jag ivrig att läsa den. Min kamp var ju för mig en större läsupplevelse än det mesta annat jag läst av modern litteratur. Skulle den nya,Morgonstjärnan, vara lika intressant?  För en dryg vecka sedan kom den svenska översättningen och nu, 666 sidor senare,… Läs mer: Nio liv under morgonstjärnan
• Frihet och framsteg
  Det föll sig så att jag kom att läsa Johan Norbergs Framsteg och Nina Björks Om man älskar frihet nära inpå varandra. Som bekant är Johan Norberg en högprofilerad liberal och hans bok blev utsedd till Årets bok av flera internationella tidningar. Nina Björk är lika profilerad socialist, men hennes bok har mest förärats tämligen… Läs mer: Frihet och framsteg
• Naturen i våra hjärtan
  I Coronans tid promenerar vi, eller vandrar. Vi tar oss gärna ut i skogen, längs stigar, runt sjöar, upp på berg. Så ser det ut bland många i vårt land om man ska tro de reportage som skrivs om saken. Intresset för att ge sig ut i naturen har ökat; ja, många upplever att de… Läs mer: Naturen i våra hjärtan
• Index för Frostenson
  Index Librorum Prohibitorum. Så kallas den lista av böcker som den katolska kyrkan förbjöd sina medlemmar att läsa för att de kunde påverka deras tro eller moral. Index påminner om en nutida litteraturlista för studier i filosofi eller litteraturvetenskap; där finns de bästa, sådana som Descartes, Spinoza, Kant, Locke, Flaubert, Zola, Sartre, Gide för att bara… Läs mer: Index för Frostenson
• Andra tankar om vårt enda liv
  Ibland läser man en bok som kräver något extra. När boken är genomläst vill tankarna inte riktigt släppa. För jämt ett år sedan läste jag This Life av Martin Hägglund och skrev då bland annat följande:  ”Det är bland det mest intressanta jag läst på många år. Det betyder inte att jag utan vidare sväljer alla Hägglunds… Läs mer: Andra tankar om vårt enda liv
• Jan Myrdal död
  Jan Myrdal är död. Få författare har väckt sådana reaktioner som Myrdal, under senare år nästan uteslutande negativa, åtminstone i dominerande medier. Hans ställningstaganden i en rad frågor väckte avstånd. Minns hans försvar för vidrigheter som terrorn under Pol Pot, massakern vid Himmelska fridens torg och förföljelserna i ayatollans Iran för att nämna endast några… Läs mer: Jan Myrdal död
• Värdefull, värdelös eller…?
  Jag vet inte hur det började men författaren Björn Ranelid hakade på, liksom förstås SD:aren Björn Söder. Tillsamman med några opinionsbildare på högerkanten bildade en liten kör som tyckte sig kunna sjunga ut mot förmenta falska toner om alla människors lika värde.  De tyckte sig ha funnit en helig ko att slakta. Inte kan väl… Läs mer: Värdefull, värdelös eller…?
• Renegater
  En stadig roman, må man säga. Mer än sju hundra sidor litterärt kvalitetshantverk. För oss som följt Henry Morgan med flera genom decennierna i romanerna Gentlemen (1980) och Gangsters (2005) är det ett välkommet återseende när nu Klas Östergren i Renegater åter väcker liv i några av gestalterna. Henry Morgan dyker åldrig, trött och bruten… Läs mer: Renegater
• En olycklig familj på sitt eget vis
  Dysfunktionella familjer trendar – åtminstone i nutida svensk litteratur. När jag så häromdagen fick Alex Schulmans senaste roman ”Överlevarna” i mina händer var det med viss förväntan om ännu fler familjära vidrigheter jag öppnade boken. Jag hade ju läst hans tidigare ”Bränn mina brev”, som tveklöst kvalade in i trenden liksom flera andra svenska böcker… Läs mer: En olycklig familj på sitt eget vis
• En kil i sfären
  Röda kilar spränger vita klot, utbrast Majakovskij på 1920-talet entusiastiskt om socialismen. Några år senare var han djupt desillusionerad och valde att avsluta sitt liv. Kanske såg han den sovjetiska kilen riktas mot honom själv.  Lite långsökt måhända, men jag påmindes om Majakovskijs utrop när jag för ett par månader sedan läste Åsa Linderborgs bok… Läs mer: En kil i sfären
• Tritonus
  En desillusionerad dirigent, tillbakadragen från de stora scenerna i sin luxuösa villa i den finska skärgården, tillbakablickande mot musikaliska tillkortakommanden, brustna kärlekar och komplicerade familjeband. En utåtriktad skärgårdsbo, tillika hobbymusiker, nybliven änkling men besluten att finna livsglädjen i en uppriktig låt, en lyckad fiskfångst eller en kärleksfull relation. Så en musikalisk nynazist, en sorglig frånskild… Läs mer: Tritonus
• Skating på skarsnö
  Skarsnö; lätt att färdas, lätt att leva. Eller som Tomas Tranströmer skrev: ”Snön lyste och alla bördor lättade – ett kilo vägde inte mer än 700 gram”.  Vårvinter, så efterlängtad! Mörker viker undan, droppar faller och snön bildar skare av dagens värmande sol och nattens kyla.  I lulesamiskan sägs det finnas över tre hundra ord… Läs mer: Skating på skarsnö
• Ljuset som försvann
  Då och då läser jag någon bok som mer än andra ger mig nya insikter om vad som händer i vår samtid och som jag gärna vill rekommendera till andra. Senast var det ”This Life” av filosofen och litteraturvetaren Martin Hägglund – en frihetligt marxistisk analys av våra existentiella villkor. Nu är det ”Ljuset som… Läs mer: Ljuset som försvann
• Oikos sirener
  Det sägs att svenskar i gemen har en särskild kärlek till landsbygd och natur. Många drömmer om faluröda gårdar mot en fond av ståtliga skogar, blanka sjöar och blomstrande ängar. Det är inte konstigt att Mando Diao kunde ligga nästan två år på Svensktoppens förstaplats med Frödings ”Strövtåg i hembygden”, med ord så vackra, så… Läs mer: Oikos sirener
• Soldattorpet
  Också i dag blev det en terrängtur på skidor. Som vanligt passerade jag soldattorpet i närheten av mitt sommarhus i Norra Gäddvik. Jag kände mig manad att ta en bild av torpet som såg ut att längta efter uppmärksamhet där det stillsamt reste sig vid skogsbrynet strax ovanför älven.   När jag var barn bodde det… Läs mer: Soldattorpet
• Det är livet som räknas
  Våra liv: sköra, begränsade och ändliga. Så ser utgångspunkten ut i Martin Hägglunds digra bok This Life, som sedan formar sig till ett samtal om villkoren för att vår korta levnad ska präglas av andlig frihet och utveckling. Det är, kort sagt, en bok om livets mening med starka politiska implikationer.  Jag blev nyfiken på… Läs mer: Det är livet som räknas
• Dysfunktionalitet som norm
  Så har också jag läst ”Jag for ned till bror” och ”Vi for upp med mor” av Karin Smirnoff samt ”Testamente” av Nina Wähä. Båda författarna har varit Augustnominerade, fått mer än goda recensioner och massor av läsare. Många vittnar om att det varit svårt att lägga berättelserna ifrån sig. Riktiga bladvändare alltså. Man säger… Läs mer: Dysfunktionalitet som norm
• Vinna slaget men förlora kriget
  Att vinna slaget men förlora kriget. Kanske en sliten metafor, men kan – om det vill sig illa – passa bra för Jonas Sjöstedts hot om misstroendevotum mot arbetsmarknadsministern Eva Nordström. Sannolikt kommer hotet att leda till en mildare reform av Arbetsförmedlingen. Reformeringen var ju knappast en idé från regeringen utan i stället Centerpartiets, som… Läs mer: Vinna slaget men förlora kriget
• På stormigt hav
  Se där, nu har Ulf Kristersson, liksom tidigare Ebba Busch Thor, haft överläggningar med Jimmy Åkesson. Inget att förvåna sig över; det har legat i tangentens riktning. Borta är den moderata liberalismen liksom den kristdemokratiska humanismen. Fram växer ett block av reaktionär konservatism och nationalism där de dagspolitiska ställningstagandena är som fartyg på ett stormigt… Läs mer: På stormigt hav
• Smolk i glädjebägaren
  Häromdagen skrev jag ett på Facebook och här ett inlägg som kritiserade Skolverkets förslag att stryka antiken och andra historiska epoker och skeenden före år 1500. Inlägget uppskattades och delades av många, vilket jag som gammal historielärare blev väldig glad för. Roligt var det också att skåda hur andra historiker och historieintresserade mobiliserade för att… Läs mer: Smolk i glädjebägaren
• Farväl till antiken eller…?
  Atens medborgardemokrati, Sokrates dialoger, Lysistrates kärleksstrejk, Aristoteles läror, Alexanders imperium, Caesars väg till makten, Roms välde… Det och mycket därtill ska raderas från grundskolans historieundervisning enligt förslag från Skolverkets tjänstemän. Vandaler, vill man ropa, och alltså använda ett begrepp som framtidens elever inte kommer att få veta bakgrunden till. Skolverket förväntade sig nog motstånd och… Läs mer: Farväl till antiken eller…?
• En tur till nedre Tornedalen
  Tornedalen: där barn jag lekt. Nåja, ett par besök per år blev det under min barndom till min morfar och mormor. Där, vid Torneälvens strand, roade jag mig om somrarna med morfars eka (utan flytväst eller uppsikt) om jag inte satt i kökets kakafoni av obegriplig meänkieli. Det var mormor, mamma och mostrar som ivrigt… Läs mer: En tur till nedre Tornedalen
• Trädgården och hungern
  Att leva i norr är att leva intensivt, åtminstone sinnligt när man försöker hänga med årstidernas skiftningar. För egen del intensivt men stilla. Under sommaren är jag gärna bunden vid torvan och upplever med förundran hur ängens blommor blommar och blommar ut, hur träd djupnar i sin grönska, hur grönsaker frodas i trädgård och växthus.… Läs mer: Trädgården och hungern
• Land ska med lag byggas – eller värderingar?
  ”Svenska värderingar”. Ja, ropen skalla: svensk kultur åt alla! Det är i dag inte bara SD som kräver assimilation av invandrare om de ska ha en plats i vårt samhälle; alltfler opinionsbildare har växlat in på samma spår och kräver uppslutning kring något de kallar svenska värderingar. Men vilka är dessa värderingar? Här är debattörerna… Läs mer: Land ska med lag byggas – eller värderingar?
• Skolstormen i Luleå
  Folkstorm! För en gångs skull känns begreppet relevant. Det handlar om protesterna mot skolnedläggelser i Luleå. Diskussioner går höga, namnlistor cirkulerar, styrande politiker är pressade, särskilt som man genom besluten bryter ett vallöfte. Nu har till och med ett av Luleås tidigare kommunalråd kastat sig in i stormvindens riktning.  Striden kräver ställningstagande. På ena sidan… Läs mer: Skolstormen i Luleå
• Tingstens 51 procent
  Har roat mig med att läsa en gammal volym av Herbert Tingstens memoarer. Tingsten var en sådan som ”gick genom rutan” i mina tidiga tonår. Det fanns förvisso bara en TV-kanal och man tittade på vad som bjöds. Då såg man mest en konstig gubbe, ivrigt kedjerökande, pipigt pratande och hetsigt argumenterande. Han argumenterade till… Läs mer: Tingstens 51 procent
• När Löfven faller
  Det politiska maktspelet fortsätter, nu med en andra statsministeromröstning där Löfven åter kommer att förlora. Han har ställts schackmatt genom de avbrutna förhandlingarna med mittenpartierna.  Bakom spelet om regeringsbildare misstänker jag att det finns en väl genomtänkt strategi där man hoppas kunna bilda en alliansregering trots att den kommer att bli beroende av Sverigedemokraterna. Spelförare… Läs mer: När Löfven faller
• Barnen som dog
  Gamla kyrkböcker är sannerligen intressanta. Från och till under det senaste året har jag försökt gräva i min släkthistoria och därför fått anledning att studera husförhörslängder, födelseböcker och andra kyrkliga dokument från en tid när det var kyrkans plikt att hålla ordning på varje människas födsel, leverne och död. Länge har det handlat främst om… Läs mer: Barnen som dog
• Kommunismens spöke finns inte mer
  Ett inlägg publicerat 2018, men lika aktuellt nu som då. Man hör det allt som oftast i debatterna: Det är lika illa att samarbeta med kommunister och vänsterextremister som med nationalister och högerextremister. Må så vara, men vad debattörerna avser är att Socialdemokraterna räknar in Vänsterpartiet i sitt regeringsunderlag samtidigt som man – liksom de… Läs mer: Kommunismens spöke finns inte mer
• Integration på offeraltaret
  De politiska partierna fortsätter att inta nya positioner i förhållande till Sverigedemokraterna. I DN skickar Kristdemokraterna fram sin ungdomsordförande med ett debattinlägg som lika gärna kunde ha skrivits av någon av de mer polerade SD:arna. Retoriken är densamma: ”ett land som håller samman”, ”kulturell anpassning”, ”tuffare försörjningskrav”, ”återvandring” osv. Det handlar inte om integration utan… Läs mer: Integration på offeraltaret
• Konservativ kulturrevolution
  Häromdagen hörde jag ett radioinslag om SD:s kulturpolitik. En kommunpolitiker intervjuades och gav sin uppfattning. En kontroll visade att den mycket väl överensstämde med den kultursyn som återfinns i partiprogrammet och i valplattformen. Centrala begrepp är ”nordisk kulturgemenskap”, ”sammanhållning” och ”gemensam identitet”. I radioprogrammet konkretiserades med SD:s stöd till sammanhållande kulturarv och avståndstagande mot konst… Läs mer: Konservativ kulturrevolution
• Ord och jord
  ”Har jag bara böcker och en trädgård är jag nöjd med min lott”, skrev Cicero för ett par årtusenden sedan, och många författare, musiker och konstnärer har genom århundraden bejakat trädgården; den har blivit kopplad till paradis och utopier, till kontemplation och kärleksmöten, till skaparlust och omvårdnad. Ja, få saker väcker vår fantasi och längtan… Läs mer: Ord och jord
• Rädslans triumf?
  Utvecklingstrenden är tydlig: SD vinner allt fler anhängare. Opinionsundersökningar pekar på att stödet nästan fördubblats jämfört med valet 2014 medan den svenska riksdagens två tidigare dominerande partier, S och M, förlorat nästan 30 respektive omkring 15 procent av sina sympatisörer – ofta just till SD. Undersökningar visar också att det framför allt är män på… Läs mer: Rädslans triumf?
• Ett land att älska!
  I morgon sjätte juni och Sveriges nationaldag. Lite avundsjuka är vi kanske när vi jämför vårt lands stela högtidlighållande med det norska festliga firandet av sjuttonde maj. Att norrmännens firande dessutom handlar om befrielsen från den svensk-norska unionen under svensk överhöghet gör väl inte saken bättre. Skämt åsido. Vi unnar dem förstås att vara stolta… Läs mer: Ett land att älska!
• Horace, Sara, Jean Claude och vi
  Zygmund Baumann skriver i en av sina essäer: ”…tingen observeras då de försvinner   eller går sönder, de måste först falla ur det rutinartat ’givna’ för att sökandet efter deras väsen ska kunna inledas och frågorna om deras ursprung, uppehållsort, nytta eller värde ska kunna ställas.” Det är förstås en iakttagelse som kan tillämpas i många… Läs mer: Horace, Sara, Jean Claude och vi
• Den retoriken är kass
  I Dagens Arena häromdagen skriver Veronica Palm under rubriken ”Den känslan kallas klass” om upplevelsen av att ha stängts ute på grund av att hon som femtonåring valde en tvåårig yrkesutbildning. Ja, hon skriver till och med att hon känt sig dum. Osökt inställer sig frågan hur det kan komma sig att hon känner sig… Läs mer: Den retoriken är kass