Vem vinner på bojkott av rysk kultur och vetenskap?

De ryska kleptokraterna i Putins vänkrets ser ut att få ett torftigt liv. De vägras att utnyttja sina utländska bankkonton, hindras att resa till sina lyxbostäder i Europa, får inte segla sina gigantiska yachter i Medelhavet. Stackarna! Jag vill gärna tro att det slår mot det veka livet i de maktstrukturer som bär upp självhärskaren Putin och hans invasion i Ukraina. Kanske kan det leda till att en och annan rysk oligark vänder sig mot Putins retorik och krigspolitik. Det är möjligt, men det är inte en palatsrevolution som i första hand är önskvärd; sådana tenderar att bara ersätta den ena despoten med en annan. I stället hoppas vi på en mer folklig resning mot Putin av människor som inte förlorat sin lyx utan snarare av dem som vet att Ryssland kan bättre än låta sig ledas av en självhärskare. 

Många av dem finns bland författare, konstnärer, musiker och forskare. För dem kan nu livet bli urholkat och torftigt på riktigt. Allt fler riskerar att uteslutas från internationella sammanhang när bojkotterna skjuter hejvilt på snart allt ryskt (nej inte olja och naturgas förstås!). Jag antar att det finns två tankar bakom dessa bojkotter: att man vill demonstrera att Ryssland genom Putins krig ska ställas vid skampålen samt att kulturarbetare, idrottare och vetenskapsmän ska vända sig mot tyrannen Putin. Kanske blir det så för somliga, men jag är rädd att många tvärtom kommer att vända sig bort från Europa och anamma Putins tal om det mobbade Ryssland. 

I Ryssland har många av de stora romanerna, filmerna, musikverken och konstverken skapats. Ryska författare, musiker och konstnärer har i ett par århundraden berikat världen. Många av dem har behandlat teman som berör dialektiken i det ryska arvet, där västliga influenser i århundraden konfronterats med orientaliska, något som är aktuellt än i dag när en förr ganska europeiskt påverkad person som Putin numera framstår som en orientalisk despot. 

Även ryska forskare har berikat världen, främst inom naturvetenskapliga områden. Ofta har forskning bedrivits i samverkan med universitet i västländer. Det är med vetenskap som med kultur: den trivs bäst och utvecklas mest när olika erfarenheter och perspektiv kommer till tals och samverkar. 

Nu ska rysk kultur och vetenskap bojkottas. Från svenska kulturinstitutioner har man infört stora begränsningar av samverkan med ryska kulturpersoner och exponering av nutida rysk kultur. Likaså har regeringen uppmanat svenska lärosäten och forskningsfinansiärer att avbryta samarbeten med ryska forskare. Hur klokt är det?  Ska kultur och vetenskap fångas in bakom gränser? Är inte professionell gemenskap och intellektuella tankeutbyten motsatsen till konflikt och krig? 

De flesta ryska kulturpersonligheterna och vetenskapsmännen är sannolikt inte storryska nationalister utan främst hängivna sitt skapande eller sin forskning. Att ha möjlighet att delta i internationella sammanhang befordrar inte bara kultur eller vetenskap utan ger dessutom talrika möjligheter till dialog om Putins tyranni och krig tillsammans med kollegor i väst. Den isolering som bojkotterna tvingar dem till riskerar i stället att leda känslor av utanförskap och ilska. Ja, det kan rent av leda till att man sluter upp bakom Putins retorik om det fientliga väst som måste bekämpas med alla medel, även krig. Och det var väl inte det som var meningen?

Nej, sluta bojkotta rysk kultur och vetenskap! Utveckla i stället kontakterna som kan bidra till en kil mellan den fattiga ryska maktpolitiken och den rika ryska kulturen och vetenskapen. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s