”Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen bort”. Det är svårt att tänka sig att Ryssland har något långsiktigt att vinna genom sitt krig i Ukraina. Visst, Putin kan ta ett väsentligt steg för att utvidga sitt slaviska rike och hindra Ukraina att bli en del av NATO eller EU. Å andra sidan skulle en annektering betyda att Ryssland fick ny gräns mot Rumänien och Slovakien, båda medlemmar av de två organisationerna. 

Ett än större problem för Putin lär den ryska oppositionen bli. Det är svårt att tänka sig att ryska affärsmän, forskare eller andra som är beroende av internationella kontakter sitter stilla i båten någon längre tid när Ryssland isoleras genom sanktioner, bojkotter och försämrad ekonomi. Kapitalismen är global, liksom forskningen, idrotten, kulturen osv.  

Historien visar oss att krig tenderar att förändra spelplanen. Härskare som orättfärdigt satsar stort faller ofta hårt. I rysk 1900-talshistoria föll tsaren under första världskriget och det kommunistiska väldet efter kriget i Afghanistan jämte den dyra kapprustningen mot USA (om än det i båda fallen fanns många andra faktorer). Oppositionen växte också i de samhällsskikt där tyrannerna var vana att påräkna stöd. Nu utvecklas protesterna i Ryssland trots hårt motstånd och i många salonger lär man bekymra sig över vad man ska göra åt självhärskaren. Det kan ta tid, men förr eller senare kommer Putin att tvingas från makten. Historiens dom blir hård och hans idévärld dör förhoppningsvis bort. 

”Väl formar den starke med svärdet sin värld

Väl flyga som örnar hans rykten;

Men någon gång brytes det vandrande svärd

Och örnarna fällas i flykten

Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,

Det dör som en stormvind i öknen bort”

(Esaias Tegnér)