En resa till Wien erbjuder många arkitektoniska upplevelser, inte minst stadens pompösa byggnader från det habsburgska kejsardömets tid. Men idag var det en helt annan arkitektur som fångade vårt intresse: Karl Marx Hof.

Som en proletär pendang till Wiens alla nobla slott skapades det enorma byggnadskomplexet för snart hundra år sedan. Det sträcker sig över en kilometer och inrymmer 1382 lägenheter. Här skulle arbetarfamiljer erbjudas goda bostäder med ljus och rymd trots låga hyror. Hyresgästerna fick också tillgång till tvättstugor, daghem, affärer, postkontor, hälsocentral och annat som hörde till modernt bostadsområde. Innergårdarna blev parker. Karl Marx Hof var det största, men långt ifrån det enda exemplet på kommunala bostäder byggda för att skapa människovärdiga livsmiljöer för arbetarklassen. Totalt handlade det om bostäder för 250 000 människor. Wien som varit tuberkulosens förlovade stad kunde uppvisa allt bättre hälsostatistik.

Karl Marx Hof var ett tidigt exempel på reformsocialistisk politik i det som skulle kallas Det röda Wien. Ty i Wien styrde det socialdemokratiska partiet, lett av tidens austromarxister – en österrikisk variant av den reformistiska arbetarrörelsen, vilka kom att styra staden från 1918 när kejsardömet fallit efter nederlaget i första världskriget. 

Uppgifterna var gigantiska. Wien var, liksom hela Österrike, utarmat bland annat till följd av de stora krigsskadestånden. Nöden bland de fattiga var oerhörd och många tvingades leva på bistånd från internationella välgörenhetsorganisationer. 

För att möjliggöra bostadsbyggandet beskattade de styrande det mesta som uppfattades som lyx i Wien: dyra restauranger, stora bostäder, tillgång till tjänstefolk etc.  Det var en välsignelse för utarmade arbetarfamiljer men uppfattades som en förbannelse av många bland de bättre situerade. Kanske bidrog det till de starka motsättningar som präglade Wien även om de hade mer djupt liggande orsaker. 

Även om Wien var rött så var landsbygden svart. Ja, man sade så till följd av prästernas svarta rockar. Landsbygdsbefolkningen var ju ofta kyrklig och konservativ. Dessutom lockades allt fler av auktoritära rörelser, till och med fascism – också i Wien. Såväl fascister som socialister organiserade paramilitära ”skyddskårer”. Det blev allt oroligare i Wien och på många andra ställen. 

I februari 1934 kom Karl Marx Hof att stå i händelsernas centrum. Byggnadskomplexet som påminner om en fästning kom att få just denna roll. Året innan hade Österrikes kansler Engelbert Dolfuss upphävt den unga demokratin genom en statskupp, inspirerad av Italiens fascister. Den socialistiska oppositionen beslutade sig för motstånd och fullt inbördeskrig utbröt. Många av dem förskansade sig i Karl Marx Hof. De fick dock snart ge sig för övermakten och Dolfuss kunde stärka sitt grepp. Snart förbjöd han det socialdemokratiska partiet, liksom han tidigare faktiskt förbjudit det nazistiska. Dock föll han inom kort själv offer i ett nazistiskt uppror och tvingades lämna ifrån sig makten. 

År 1938 marscherade Hitler in i Wien och genomförde sin anschluss av Österrike. Karl Marx Hof var en nagel i ögat på de nya makthavarna och tvingades byta namn till Heiligenstädter Hof. Sedan 1945 heter det åter Karl Marx Hof.

Vi tog god tid på oss att vandra runt i området och fick ett starkt intryck av god byggnadsvård, trivsel och skönhet. Vi träffade en man som bott här i över femtio år och han berättade bland annat att han, som bor i en av de mindre lägenheterna på 42 kvadratmeter, betalar drygt 200 Euro i hyra. För större lägenheter var hyran drygt 300 Euro. 

Det faller sig naturligt att jämföra Karl Marx Stadt med svenska miljonprogramsbostäder som i många fall blivit trista problemområden. Kanske finns det något för oss att lära av detta snart hundraåriga visionära byggande.