Det kan bli krig i Sverige, sade civilförsvarsminister Carl-Oscar Bohlin, när han talade inför Folk och försvars konferens i Sälen. Uttalandet kan uppfattas som en truism; en självklar sanning. Ingen kan förneka att möjligheten finns, åtminstone i ett längre tidsperspektiv. Men Bohlin satte krigshotet i en aktuell kontext: Rysslands krig i Ukraina som medfört att den europeiska säkerhetsordningen drabbats och därmed förutsättningarna för svensk säkerhetspolitik. 

Så långt var ingenting nytt. Samma slutsats drogs i fjol av Försvarsberedningen med representanter från samtliga riksdagspartier (DS 2023/19). Ändå följdes Bohlins tal av viss dramatik. När han senare kulle konkretisera hotet blev det ett resonemang om att vi nu har ”ett möjlighetsfönster” att förbereda oss, eftersom Rysslands konventionella stridskrafter är upptagna i Ukraina (DN 9/1). Vi ser alltså framför oss, om vi ska tro Bohlin, att Ryssland är ett omedelbart militärt hot mot Sverige bara dess krigsmakt lyckas nå sina mål i Ukraina.

Ingen vettig analytiker av rysk geopolitik tror att Sverige ingår i Putins imperiesträvanden. Ukraina ja, Belarus förmodligen, Moldavien kanske. Också andra före detta sovjetrepubliker, till exempel Baltstaterna, kan kanske ha fog för att känna sig hotade. 

Men naturligtvis: i en större konflikt kan vilket land som helst angripas av militärstrategiska skäl. Frågan är om inte Sverige genom sin försvarsstrategi öppnat upp för ett möjligt krigsangrepp mot vårt land. En Natoanslutning sägs öka säkerheten men sällan nämns att Sverige därmed också kan bli en stridande part mot till exempel Ryssland och därmed ett för Ryssland legitimt krigsmål. Ännu mindre har det nya avtalet med USA (Defence Cooperation Agreement) diskuterats, som erbjuder USA:s krigsmakt tillgång till 17 baser i Sverige, samt möjligheter att lagra krigsmateriel. Det handlar alltså inte om en inbjudan till Nato, utan om en enskild överenskommelse med USA. Jag avstår att här diskutera USA:s roll i världens konflikter sedan andra världskriget, men påminner gärna om att landet snart kan komma att styras av den oberäkneliga Donald Trumph. Känns det säkert?

En huvuduppgift för regeringar i varje demokratiskt land är att värna sin befolkning genom att undvika krig. Det lyckades under andra världskriget, om än inte med särskilt hjältemodiga medel. Nu har vårt land, med stor politisk samstämmighet, beträtt en väg som snarare kan öka osäkerheten och dra in oss i konflikter vi idag har svårt att överblicka. 

Kan man tänka sig att också Bohlin hade det i åtanke, men inte vill tala klarspråk? Förmodligen inte. Men hans strävan att bygga ut civilförsvaret bör bejakas; det är i ett bedrövligt skick sedan lång tid tillbaka. Det kan verkligen bli krig i Sverige, men i så fall sannolikt av andra skäl än de som civilförsvarsminister Bohlin, överbefälhavare Bydén och likasinnade vill få oss att tro.