En desillusionerad dirigent, tillbakadragen från de stora scenerna i sin luxuösa villa i den finska skärgården, tillbakablickande mot musikaliska tillkortakommanden, brustna kärlekar och komplicerade familjeband.

En utåtriktad skärgårdsbo, tillika hobbymusiker, nybliven änkling men besluten att finna livsglädjen i en uppriktig låt, en lyckad fiskfångst eller en kärleksfull relation.

Så en musikalisk nynazist, en sorglig frånskild mor, en läkarpraktiserande flykting, några musiker och många andra.

Och författaren: Kjell Westö! Vad kan gå fel?

Jag tolkar romanens övergripande tema som ett samtal om livsval, såväl i det lilla som det stora. Vi är dömda att välja i vår sköra levnad. Däri ligger vår frihet men också vår ångest, för att tala med Sartre. Men vi är ju är ju inte bara beroende av våra egna livsval utan också av andras. Båda förhållandena skildras mästerligt av Westö. 

Mötet mellan den världsberömde dirigenten och skärgårdsbon påverkar dem båda, kanske mest dirigenten som i denna lantliga miljö, mot sin förmodan, inte kan fly livet. Här dras han motvilligt in i människornas angelägenheter och livskänslan börjar så sakta gro. 

Att romanen också innehåller fina och kunskapsrika resonemang om musik gör den än mer läsvärd.