Resebrev 1 maj 2022
Sicilien. Vilka associationer det namnet väcker. Maffian förstås, men också vulkanisk natur, pastorala vyer, god mat och spännande viner samt därtill en omtumlande och mycket lång historia. Länge har jag önskat mig hit. Ändå har det inte blivit av förrän nu, trots åtskilliga resor i Italien. Desto större är lusten att utforska ön.
Utforskningen har börjat i böckerna. Ja, det började för min del faktiskt redan för drygt fyrtio år sedan när jag skrev en uppsats i ekonomisk historia som delvis handlade om södra Italien – eller Mezzogiorno, som italienarna säger – där Sicilien ingår. Varför är där så fattigt? var min fråga.
Jag ska inte här fördjupa mig i olika teorier om underutvecklingen men det var tydligt att Sicilien inte hade lyckats bli en likvärdig del av Italien när landet enades under 1860-talet. Ön hamnade i periferin. Medan industrin tog fart i norr fastnade Sicilien i ett klassmönster av mäktiga och konservativa storbönder och undertryckta lantarbetare. De sociala mönstren är mästerligt skildrade i romanen Leoparden av Giuseppe Di Lampedusa. Den utspelar sig vid tiden för Garibaldis intåg på Sicilien vid tiden för enandet.
Oredan som följde gynnade den sicilianska maffian, Cosa Nostra. Dess ursprung är dunkelt, men att Sicilien länge varit i främmande herrars händer med en svag och knappast närvarande statsmakt var avgörande. Kriminella klaner kunde kliva fram och till och med vinna viss sympati bland befolkningen. Maffians ”beskyddarverksamhet” gick inte minst ut på att pressa pengar av rika godsägare.
Främmande herrar, ja. Sicilien har i sin långa historia kontrollerats av fenicier, greker, romare, bysantiner, vandaler, goter, araber, normander, spanjorer, tyskar och fransmän. Perioder av självstyre har varit korta. Någon sorts frihet nåddes 1848, som en del av den nationella revolutionsvåg som då svepte över Europa, men ett drygt decennium senare blev, som sagt, Sicilien en provins i Italien.
Sicilien, vars natur, kultur och prakt en gång beundrades av resenärer hade fallit tillbaka i fattigdom. Handelsmän, livsnjutare och diktare hade tidigare besjungit ön som då såväl geografiskt som kulturellt låg i Medelhavets centrum. Syrakusa samlade för över två tusen år sedan många av antikens främsta personligheter. Palermo var för knappt tusen år sedan en av Europas största städer och Siciliens regenter var viktiga maktspelare i omvärlden. Ja, en av dem blev kejsare i Tysk-romerska riket och därmed Europas mäktigaste regent.
Det var svårt att förstå för 1800-talets resenärer, som bara såg fattigdom utanför de stora godsen. Sicilianare flydde ön. Över en miljon emigrerade, främst till Amerika, och deras allmosor till hemön var länge Siciliens främsta inkomstkälla.
Fortfarande är ön ett relativt fattigt hörn av Europa med en ekonomi främst baserad på traditionellt jordbruk – och besöksnäringar förstås. Nu ansluter jag mig, tillsammans med ressällskap, till turistströmmen och förväntar mig de rika upplevelser jag förstått att Sicilien kan bjuda på: historia, natur och annat av livets goda.
I dag inledde vi dagen med att vandra uppför de branta stigarna på La Rocca, klippan som reser sig 270 meter strax bakom staden. På höjden finns ruiner efter en gammal fästning och ett antikt tempel, men framför allt en fantastisk utsikt över kusten mot Medelhavet. Väl åter nere i staden besökte vi katedralen, som började byggas på 1100-talet på uppdrag av Roger II, son till Siciliens normandiske erövrare Roger de Hauteville. Liksom andra monumentala byggnader från Siciliens medeltid lånade katedralen byggnadsstil från såväl normandisk som bysantinsk och arabisk arkitektur och konst.
Armanbo Ordbruk 