Siciliens normandiska guldålder

Under vår rundresa på Sicilien blir vi ofta påminda om öns omtumlande och rika historia. Här finns de många katedralerna, de olika kulturella uttrycken, de arkeologiska lämningarna och många andra uttryck för Siciliens plats i det som en gång var ett centrum i Medelhavet.

I nära tre årtusenden har Sicilien framstått som en läcker bit att sluka för mången glupsk maktspelare. Läget i södra Medelhavet, mellan Afrika och Europa, Orienten och Occidenten, gjorde ön till en strategisk stödjepunkt för den som ville kontrollera handeln i området. Efter grekisk, romersk, bysantinsk och arabisk dominans, för att nämna några, blev det från slutet av 1000-talet normandernas tur. Och nu blev det snarare Sicilien som kom att härska över omvärlden.

Normanderna var ättlingar till vikingar som på 900-talet slagit sig ned i det område som senare fick namnet Normandie. Kända blev de inte minst när de med Vilhelm Erövraren i spetsen invaderade England 1066. Men en annan gren, under ledning av Robert de Hauteville, drog ungefär samtidigt ner genom nuvarande Italien och erövrade de södra delarna. Aptiten växte och snart vände normanderna blickarna mot Sicilien som då kontrollerades av saracener (muslimska araber) sedan två århundraden. Efter några decennier av strider lyckades Roberts bror, Roger de Hauteville, ta kontroll över Sicilien och bli dess härskare, så småningom avlöst av sin son, som blev Siciliens och södra Italiens kung under namnet Roger II.

Vi tänker oss gärna vikingar som råbarkade erövrare som inte skonade någon fiende. Visst gick också normanderna hårt fram vid erövringarna, men när de väl tagit makten i Sicilien var det snarare tolerans och kulturell förfining som blev de nya härskarnas ideal. Normanderna var katoliker men sicilianarna var huvudsakligen arabiska muslimer. Där fanns också många ortodoxt kristna greker och orientaliska judar. De fick alla fortsätta att praktisera sin tro. Araberna fortsatte att vara en viktig del av armén, förvaltningen och handeln. De ledande ämbetsmännen var ofta greker. Normandernas varsamhet gynnade förstås deras maktpolitik och de kunde så småningom bygga upp en enorm förmögenhet åt sig själva och sitt hov. Toleransen var sannolikt mer ett medel än ett mål, men ändå så ovanlig i deras samtid – och i långa tider därefter. 

Sicilien blev ett rikt Medelhavsvälde med framgångsrikt jordbruk och kontroll över handelsvägar. Det var korstågstid och aktiviteten var stor och lönsam i området. Palermo var en av Europas största städer och Roger II:s inkomster var större än någon annan härskare i Europa. På flera platser byggdes imponerande katedraler och palats, ofta med arkitektoniska element hämtade från såväl det katolska Europa som det ortodoxa Bysans med mosaiker av persisk typ. Sicilien blev också ett centrum för tidens naturvetenskap och filosofi, inte minst genom att översätta antikens klassiker till latin men också genom empiriska studier. Den sicilianska kulturen under normanderna var en mångkultur, liksom många andra framgångsrika civilisationer i historien.

Den normandiska guldåldern i Sicilien blev magnifik men tämligen kort. I mitten av 1100-talet försvagades toleransen och många araber emigrerade. Handelsväldet utmanandes av norditalienska städer som Genua, Pisa och Florens. Dock skulle de Hautevilles dynasti och Sicilien inta en särskild plats i Europas historia även framgent. En ättling till Roger II blev 1220 kejsare i det Tysk-romerska riket under namnet Fredrik II av Hohenstaufen och regerade det mäktiga riket från Sicilien. Men det är en annan historia.