Från Bastuträsk till Kislovodsk

Vattnet i Kislovodsk – en romantitel som väckte min nyfikenhet. Där finns det vardagliga vattnet, livgivande, kallt och gott, som det dricks av författarens far i Bastuträsk. Men vattnet i Kislovodsk, vad är det? I svaret ligger romanens klimax, vill jag påstå, om än inte dess slut. Efter att ha druckit kurortens vatten dog Inessa Armand, Lenins stora kärlek och romanens epicentrum. Drömmen om det hälsobringande vattnet visade sig vara lika falsk som den dröm hon, och många med henne närde, om det fria klasslösa socialistiska samhället. 

Inessa Armand rör sig i ett av flera tidsplan och skeenden romanen skildrar. Ett annat är sjuttiotalets vänstervåg i Umeå. Till detta fogas en berättelse om författaren själv, hans far och mor samt tillvaron i uppväxtorten Bastuträsk. Författare är Yngve Berg, som här gör romandebut efter att tidigare ägnat sig åt noveller och teaterstycken vid sidan av sitt yrkesliv. Låt mig nu tydligt deklarera att Yngve är en vän till mig sedan väldigt många år. Det kan kännas vanskligt att recensera en väns skapande. Kanske tycker denne att man skriver något misshagligt. Kanske tänker mina läsare att jag inte kan vara ärlig. Men låt mig försöka att i all korthet nedteckna några av mina reflektioner.

Berättelsen om Inessa Armand som utvecklas i återkommande kapitel är romanens främsta kvalitet, tycker jag. När hon på allvar inträder i romanen lyfter den. Kring henne vävs en historia med många dokumentära detaljer men också med fantasifulla händelser från åren närmast före och efter ryska oktoberrevolutionen. Inessa, som var nära Lenin i exilen, som följde med på det beryktade tåget via Sverige (och Bastuträsk!) till revolutionens Ryssland och som blev en av de ledande kvinnorna i den nya maktordningen, får här rollen som ett passionernas offer, både i sin kärlek till Lenin och i sin kommunistiska övertygelse. 

Till denna historia knyter Yngve Berg trådar till några fiktiva gestalter i sjuttiotalets Umeå. Där finns läkarstudenten Marie från Bastuträsk och den mystiske revolutionären Karl, som Marie har ett komplicerat förhållande till. Karl försvinner till Östtyskland och Sovjetunionen för märkliga forskningsuppdrag. Lite apart, kan man tycka; det var knappast sovjetkommunismen som lockade studentvänstern vid den tiden. Men Karl framstår inte bara som mystisk utan än mer som mytisk och genom honom uppenbarar sig länkar mellan Marie och Inessa Armand. 

Romanens tredje plan rör sig kring Yngve Berg, författaren, och hans far i Bastuträsk. Här handlar det mer om bilder och reflektioner om livet och samhället, i stort och smått, i dåtid och nutid. I de olika tids- och rumsplanen uppträder också många andra gestalter med stor betydelse för skeendena. Och mellan planen vävs en bonad som ger Inessa Armands liv och öde betydelse långt efter hennes död, till exempel hos Karl och Marie – och hos Yngve. 

Att som i denna roman växelvis skildra olika tider, rum och skeenden är ett svårt uppdrag för en författare, då denne därmed ställer höga krav på läsaren att hålla samman berättelserna och behålla fokus. Dessutom växlar romanen mellan det dokumentära, med redovisade svårigheter att hitta fakta, och det mycket fantasifulla. Där någonstans, mellan historiska redovisningar och mustiga skrönor ska läsaren behålla orienteringen och förstå det allvar i romanen förmedlar. För nog är det allvar! Fram tonar en roman som vill mycket; inte bara berätta en eller annan historia. Ty här finns ambitionen att resonera och reflektera kring komplexa skeenden som ryska revolutionen och den svenska sjuttiotalsvänstern, eller kring samhällsutvecklingen i stort, liksom om hur svårt det kan vara för individen att orientera sig i denna värld. Här finns också de vardagliga relationerna som en underström till såväl de stora som de små skeendena skildrade genom Lenin och Inessa Armand, Marie och Karl, Yngve och hans far samt ytterligare några romangestalter. 

Otvivelaktigt är Vattnet i Kislovodsk en intressant roman, särskilt för många av oss som tog våra första stapplande steg in i samhällsdebatten på sjuttiotalet, när efterkrigstidens västerländska politiska konsensus skakade till och möjligheterna syntes oändliga för en ung otålig generation. I Yngve Bergs skildring är det väl i första hand Marie som får bära det politiska sökande med påföljande villrådighet som följde på de inställda upprorens tid. Men så har hon också ett särskilt arv som spinner en tråd mellan Bastuträsk och Kislovodsk. Hur då? Läs romanen och begrunda!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s