Liten vandring i Madoniebergen

Efter ett par års uppehåll vandrar vi åter i berg i annat land, denna gång med sällskap. Det har blivit så, att nästan varje resa innehåller någon vandring. Sällan handlar det om någon prestation utan om makliga vandringar som klaras av på några timmar per dag, avslutade med god mat och dryck. Annat var det förr; jag har gått åtskilliga turer i svenska fjällen, till fots, på skidor eller med hundspann, ofta med rejäla etapper dag efter dag, i en vecka eller mer, där näringsintaget mest bestod av något mycket enkelt. 

Vandring trendar, som bekant. Varje kommun med självaktning har några mil vandringsleder. Gamla pilgrimsleder rustas upp och fylls av såväl troende som sekulära vandrare. Reseföretag erbjuder vandringsresor över hela världen. En sökning av ”vandring” på nätet resulterar i en ofantlig mängd träffar som beskriver dussintals argument för vandringens välsignelser. 

I just detta syfte har vi på vår rundresa i Sicilien tagit oss till Polizza Generosa, en liten lien stad i Madoniebergen och centrum för vandringar i det vackra och bitvis dramatiska landskapet. Staden är mycket gammal och stillsam med vindlande trånga gränder. Här finns tjugo kyrkor från olika tider, några få enkla affärer och tre-fyra restauranger. Staden ligger på en karg klippa som omsluts av vidsträckta jordbruksmarker innan de höga bergen tar vid. I bergen finns utmärkta vandringsleder. Våra vandringar fick dock begränsas till ett par-tre timmar per dag eftersom åskväder, regn och dimma begränsade möjligheterna. Men de vi lyckats genomföra var skäl nog för vår vistelse.

Och stadens namn: Polizza gissar jag kommer från grekiskans polis, som betyder stad. Namnet Generosa lär staden ha fått från Fredrik II som var tysk-romersk kejsare och kung av Sicilien i början av 1200-talet på grund av stadens generositet. Gästfrihet och generositet har vi verkligen fått ta del av såsom de enda turisterna i staden. Invånare har inte bara pekat ut riktning då vi letat efter hotell, parkering, affärer och annat utan gärna följt med oss för att vi verkligen skulle komma till rätt plats. Generositeten lever kanske kvar som en dygd sedan åtta hundra år eller mer.