Resebrev 3 maj 2022

Till Taormina reste alla. Nåja, inte alla men många konstnärer och författare lockades långt före massturismen till den vackra staden på klippkanten nedanför Etna. Selma Lagerlöf skrev: ”Fotografiapparater och målarlådor släpas omkring överallt. Det finns inte en backe här, som ej är afritad hundra gånger.” 

Det började med Goethe våren 1767, som hänfördes och ”föll i glömska av allt utom det som fanns för ögonen.” Hans skildringar lockade när resandet under 1800-talet började uppfattas som en identitetsmarkör för människor med kulturellt och ekonomiskt kapital. Hit kom så småningom Selma Lagerlöf med Sofie Elkan och inspirerades att skriva Antikrists mirakler med miljöer hämtade härifrån. Senare har Halldór Laxness, DH Lawrence, Truman Capote, André Gide, Ezra Pound och Ernest Hemingway vistats här längre perioder, för att nämna några få. Ja, vi får inte glömma Rune Andréasson, Bamses skapare, som på kullarna ovan staden, vid byn Castelmola, fann den plats där Bamse och hans vänner bor.

Fortfarande drar Taormina horder av turister, även nu när det inte är högsäsong. De beundrar de vackra vyerna, besöker de historiska lämningarna, vandrar längs de vackert patinerade gränderna och njuter av det sicilianska köket. Kanske klättrar de också uppför Etnas sluttningar eller besöker någon av de många vingårdarna i omgivningarna. 

Taormina fanns, liksom många andra städer på Sicilien, redan under den grekiska antiken. Här byggde grekiska kolonisatörer bland annat en amfiteater på 200-talet f.Kr, vilken sedan romarna byggde vidare på. 

Gårdagen använde vi efter bilfärden från Cefalu just för att besöka amfiteatern med en fantastisk utsikt över staden och havet. Annars flanerade vi avslappnat i stadens gränder mellan besöken på trattorior och andra serveringsställen. Det är inte svårt att förstå Taorminas dragningskraft. 

I dag vandrade vi längs de branta vindlande stigarna till Castelmola där vyn över Taormina och havet blev än mer vidunderlig. Längs vägen prunkade vårens ymniga växtlighet vilket gjorde den stundom mödosamma stigningen tämligen lätt. Åter nere i Taormina tog vi stadens linbana ned till stranden. Vattentemperaturen är knappast badvänlig så här års, men stranden som ligger inbäddad i en liten mysig havsvik var likväl trevlig att besöka.