Imperiernas kyrkogård

Afghanistan – ”imperiernas kyrkogård”. Storbritannien, Sovjetunionen och nu USA har mött samma öde i sina försök att kontrollera Afghanistan. Naturligtvis har de alla haft militär kapacitet att också lyckas, men priset har varit för högt till följd av alltför omfattande motstånd. För USA:s del handlar det om mer än 2 000 döda och 20 000 sårade. Därtill kommer offer bland USA:s allierade, inklusive Sverige. För afghanerna har det betytt att minst 100 000 civila dödats eller skadats och att miljoner tvingats fly från det våld som följt med kriget. 

Människor i det vi i dag kallar Afghanistan har alltsedan Alexander den stores tid gjort sig kända för motstånd mot imperiers maktanspråk. De ville inte underordna sig Alexanders hellenism, britternas koloniala ”civilisation”, Sovjetunionens ”socialism” eller USA:s ”demokratisering” (om än de en gång tvingades underordna sig arabernas och sedan mogulernas islam). Motståndet ägde nog sin heroism, men det alternativ som dagens motståndsmän – talibanerna – genomdriver är, som vi alla vet, en medeltida tolkning av islam som förnekar universella mänskliga värden. Talibanriket kommer att präglas av såväl materiell som andlig fattigdom, därtill omänskligt våld och förtryck särskilt riktat mot kvinnor.

Amerikanska – och också svenska – soldater som tjänstgjort i Afghanistan brukar framhålla sina insatser för att ”demokratisera” landet. Och visst: många flickor har fått gå i skola, kvinnorepresentationen i parlamentet var säkrad via kvotering, val har hållits och så vidare. Men även 1800-talets europeiska kolonialism ledde till civilisatoriska framsteg vid sidan av rovdrift och våld: såsom järnvägar, utbildning och handel. Men liksom i Afghanistan frodades samtidigt korruption, rofferi och maktstrider inom den inhemska elit som samarbetade med ockupanterna. Då liksom nu visade det sig att det inte går att med våld pådyvla ”västerländsk civilisation” eller demokrati. De framsteg som USA och dess allierade brukar framhålla under sin tjugoåriga ockupation har främst kommit en afghansk urban medelklass till godo. På landsbygden har inte mycket förändrats förutom de plågor kriget har förorsakat. Talibanerna har sannolikt därför åtnjutit brett folkligt stöd. 

Historiens ironi är att USA i mångt och mycket skapat sin motståndare i Afghanistan. För att motarbeta Sovjetunionen försåg man på 1980-talet pashtunska krigsherrar och motståndsmän med vapen. Därtill har USA:s allierade Saudiarabien försett krigsherrana med amerikanska vapen – och kanske också svenska. 

Nu regerar åter talibanerna och det är afghanerna själva som måste avgöra sin framtid. Tills vidare får vi hoppas att även talibanerna lärt sig något och inte rullar tillbaka till det styressätt som rådde fram till 2001. För svensk del hoppas jag att Svenska Afghanistankommittén   kan fortsätta sitt gedigna utvecklingsarbete – samt att afghanska flyktingar i Sverige beviljas permanent uppehållstillstånd i stället för den rättslösa tillvaro de nu tvingas leva i. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s