Toscana – ”en ansiktslyft park för världens rika”. Omdömet kommer från Richard Swartz i Dagens Nyheter. Något ligger väl det väl i det; Toscana lockar penningstinna turister från när och fjärran. Dyrt har det blivit, men för den som har livets nödtorft och älskar att resa är Toscana svårt att motstå, åtminstone om man uppskattar vackra städer, levande landsbygd och skön natur liksom god mat och angenäma viner. Om man dessutom intresserar sig för historia och renässanskultur så finns det få ställen på vår jord som kan mäta sig med Toscana. 

Redan i folkskolan anslogs en ton hos mig där Italien fick något drömskt över sig. På musiktimmarna sjöng vi ibland Birger Sjöbergs Längtan till Italien och jag, som tyckte om att sjunga, tyckte den var fin. Snart fick jag också resa till detta längtans land. Tretton år gammal fick jag följa med en kompis och hans föräldrar på en resa till Rimini. I resan ingick också en utflykt till Florens. Jag minns fortfarande de starka intryck stadens renässansarkitektur gav mig trots att jag knappast var en brådmogen ung man. 

I vuxen ålder har det blivit mycket längtan men också många resor till Italien. Flera av resorna har gått till Toscana, där vi hyrt in oss i något lantligt hus med självhushåll. Det blir både trevligare och billigare. Ändå blev det en viss mättnad för tolv år sedan när vi senast besökte Toscana. Jag vet inte, men kanske handlade det omedvetet om det Swartz sade. Toscana är verkligen ”ansiktslyft” och turistströmmarna har ökat gigantiskt i takt med att allt fler människor fått råd att resa. Och med ökad efterfrågan stiger priserna. Ska man uppleva något mer genuint och billigare kan man kanske åka till Istrien på andra sidan Adriatiska havet där Schwartz håller till när han inte är i Wien eller Stockholm. 

I år blev det ändå Toscana där vi slagit oss ned i ett rustikt gammalt stenhus på en bergknalle strax ovanför Greve in Chianti. Härifrån har vi fina vyer åt alla väderstreck. På andra sidan dalen i nordväst ser vi om morgnarna den gamla byn Montefioralle vackert lysas upp av de första solstrålarna. Där hade ”upptäckaren” Amerigo Vespucci sina släktrötter, sägs det; han som fick ge namn åt Amerika. Som om det inte var nog så stoltserar Greve in Chianti också med en annan av Nordamerikas kolonisatörer från 1500-talet, Giovanni da Verrazano. Han föddes i staden och står förstås staty på torget. 

Torget har sin egen historia. Redan på 1400-talet, kanske tidigare, var torget den viktigaste marknaden i Toscana för handel med vin och andra jordbruksprodukter, beläget som dt är mellan Florens och Siena. Och sin historia bär man vidare. Fortfarande räknas Greve till hjärtat för Toscanas berömda Chianti-viner, vilka nästan uteslutande görs på den tanninrika druvan Sangiovese. Därtill har den lilla staden ett stort rykte för sin gastronomi. Vinprovningar, besök på vingård och restaurangbesök ligger i vårt program de närmaste dagarna, och därpå besök i Florens och andra orter.

Hittills har vi mest vandrat i omgivningarna, promenerat i Greve och slappat på vår bergsknalle samt besökt den fina renässansstaden Siena. Allt tar tid i Toscana. Landskapet manar till många stopp och vägarna är smala och krokiga. Här hyllar vi långsamheten och det goda livet!