Ibland får jag en bok i min hand som jag inte hade en aning om att jag längtade efter. En sådan bok är Härlig är jorden av Mats Söderlund. Här får jag det mesta av sådant som var för sig brukar skänka mig fina lässtunder: god underhållning, nya lärdomar, viktiga budskap, intressanta reflektioner och sköna skildringar. Särskilt lustfylld läsning är den som ger mig bekräftelse och nya perspektiv, att den växelverkar med mina egna upplevelser, kunskaper och idéer samt lyfter dem till högre nivå. Då förlänas också mina erfarenheter och tankar en strimma av det ljus som strålar från boken – och jag kanske inte bara lär mig mer om min omvärld utan också om mig själv 

Mats Söderlunds bok har det mesta av detta och lite till. Ledmotivet i Härlig är jorden är fjällen; om långa och många vandringar, om människor i fjällnära bygder och renbetesland och om klimatförändringars påverkan. Kring detta spinner Söderlund en väv av berättelser om våldsam exploatering av fjäll, skog och mark, historiskt och i dag. Han skildrar också många svenskars beroende av naturen, både ekonomiskt och som rekreation. Till det sista tar han hjälp av religionsforskaren David Thurfjells bok Granskogsfolk (som jag skrivit om tidigare). Thurfjell beskriver där många människors relation till naturen som ett andligt, nära religiöst, förhållande. 

De vandringar Mats Söderlund skildrar utspelar sig ofta i Sarek-fjällen. Redan som barn gick han här med sin far, senare helt ensam eller med sina vuxna barn. Han berättar om upplevelserna, inte minst från ensamvandringar, och för djupa existentiella resonemang om naturen, andligheten och ensamheten – den självvalda i kontrast mot den påtvingade, där också den självvalda ensamheten kan vara ett uttryck för längtan efter bekräftelse av omvärlden, såsom ”den ensamma hjälten” som trotsar fysisk ansträngning, oväder och isolering för att nå sina mål. 

Söderlunds berättelser om sina vandringar får mig att minnas. Också jag har vandrat många gånger i Sarek, sommar som vinter, men det var länge sedan. Jag sökte mig till mer lättillgängliga fjäll, inte minst för slädhundsturer. I unga år var dock Sarek för mig det självklara valet för fjällturer, oftast med vänner men också helt ensam. Vi var starkt inspirerade av Edvin Nilssons fina fotoböcker Sarek och De vilda djurens Sarek. Leder som Söderlund har gått har också jag gått, platser han har besökt har också jag besökt, liksom jag tältat på några av de ställen där han också har tältat. Också människor han mötte har jag också träffat, som framlidne Börje Danielsson i Kvikkjokk vars ofta dråpliga historier om ett långt liv i fjällen fick mig och mina vänner att andäktigt lyssna. Jag återupplever intrycken och beundrar Söderlunds skildringskonst. Söderlund är ju främst känd som poet. 

Ett särskilt intresse ägnas åt det drygt två tusen meter höga Pårtemassivet. Han berättar en historia om den väderobservatör som 1917 miste livet någonstans mellan Pårek och Pårtes topp, där professor Axel Hamberg hade upprättat ett väderobservatorium med en stuga som bemannades året runt. Denne Hamberg kallades ”Sareks utforskare” och lät bygga fyra plåtstugor i Sarek för sin forskning, vilka är de enda stugor som finns i Sarek. Tillsammans med mina vänner hade jag under några år privilegiet att få använda dessa stugor under våra fjällturer mot att vi gjorde viss tillsyn och rapporterade till en sentida kollega till professor Hamberg. Också stugan vid Pårtes topp har jag besökt, och precis som för Söderlund kunde det bli av först efter flera tidigare försök som tillintetgjordes av hårt väder. 

(Ovan: En lite suddig bild från Axel Hambergs väderstation vid Pårtefjällets topp 1981 samt vintertältning nedanför Pårte 1980)

Härlig är jorden är inte bara en smittande och vacker berättelse om fjällturer, natur och människor i dess närhet. Inte heller bara en saklig redovisning av vad som gått förlorat och ännu finns kvar av natur i vårt land. Än mer är det en reflekterande skildring, där frågorna ofta är djupare än svaren. Han funderar till exempel över att hans möjlighet att så ofta ge sig ut på långa vandringar möjliggörs av ett visst ekonomiskt välstånd, ett välstånd som vårt land till stor del nått genom exploatering av vår natur. Det är förstås inte ett försvar för en skenande utveckling där naturintressen eller människors möjlighet att leva och verka i fjällnära miljöer alltför ofta kommer till korta i gentemot starka ekonomiska intressen. 

Mats Söderlunds Härlig är jorden är inte en alarmistisk bok som staplar kvantitativa bevis på förstörelse av vår natur till följd av exploatering och klimatförändringar. I stället fäster den, genom sina berättelser och reflektioner, vår blick på den andliga längtan vi har: att länge ännu få möjlighet att vistas i en natur som får utvecklas på sina egna villkor – det må vara fjäll, skog, sjö eller hav. Allt är inte förlorat!