Så har det hänt igen, en elev dödad på sin skola, denna gång på Enskede gymnasium genom knivhugg utdelade av en annan person.  En misstänkt har gripits och anhållits. Mer än så vet jag inte om omständigheterna till det fruktansvärda dådet, men blir väldigt berörd över att något sådant kan ske i en skola. Jag känner förstås starkt med elevens familj och släkt långt borta i öst liksom med elever och personal på skolan.

Jag vistades på Enskede gymnasium under ett par dagar i våras för att utbyta erfarenheter om arbete med introduktionsprogram och nyanlända. Där mötte jag mycket engagerad och kompetent personal som arbetade hårt för att utveckla skolan och dess undervisning, liksom jag träffade positiva elever som ambitiöst tog sig an sitt lärande.

Det fanns dock ett förhållande som förundrade mig, att Stockholms stad har valt att organisera sin gymnasieverksamhet så att Enskede gymnasium endast har introduktionsprogram med i stort sett bara nyanlända ungdomar. Hur har man tänkt? Tror man verkligen att det är till fördel för integrationen?

Jag vill absolut inte koppla knivdådet till detta förhållande; det skulle ha kunnat ske i vilken skola som helst. Men språkutveckling och social integration för nyanlända kan knappast fungera optimalt i en miljö där man inte har kontakt med svenskfödda ungdomar. Särskilt i en tid som nu, när oron för avvisningar är stor, kan den sociala skolmiljön bli bottenlöst orolig och ångestfylld när den i stort sett endast består av nyanlända ungdomar.