Aldrig under Vänsterpartiets mer än hundraåriga partihistoria har det haft större chans till politiskt inflytande än idag. Genom att överge sitt ultimativa krav på ministerposter kan partiledningen stänga dörren för Ulf Kristersson att bilda en borgerlig regering med M, KD, L och C tolererad av SD – men där Åkesson hela mandatperioden kommer att kräva betalt i form av högerextrem politik. Vänsterpartiet skulle därmed också avblåsa risken för ett extra val om också Kristersson skulle misslyckas med sin regeringsbildning – ett extraval som de rödgröna sannolikt skulle förlora stort på grund av de Magdalena Anderssons misslyckande att bilda regering. Nooshi Dadgostar sitter alltså med starka kort och har möjlighet att förhandla sig till mer vänsterpolitik än vad hon och hennes företrädare någonsin har kunnat drömma om. Jag tror också att hon skulle vinna många väljares respekt genom ett sådant ansvarsfullt agerande.

Motsatsen förskräcker. Om Vänsterpartiet står fast vid sina krav kommer många väljares dom vara hård. Partiet kan komma att gå till historien som det parti som för lång tid framöver säkrade makten åt högern. Naturligtvis inser jag att skälen till ett sådant misslyckande är komplext. Exempelvis förtjänar Centerpartiet lika mycket kritik. Men den moraliska indignationen måste stå tillbaka i förhållande till vad som är politiskt möjligt.

Jag hoppas att vänsterpartister runt om i landet förstår att de har nått vägs ände i regeringsfrågan och kräver sin partilednings omprövning.