För vår sista dag i Baltikum återvände vi till Riga, där vi i första hand besökte Lettlands nationalbibliotek. Det ligger en bit från centrum, på andra sidan älven Daugava som flyter genom staden. Idén att besöka biblioteket fick vi av en taxichaufför som visade sig vara gott bevandrad i Sveriges historia i hans hemland. Stora delar av Baltikums var ju svenskt 1561-1721. Till vår förvåning frågade han om Luleå var vår hemstad efter att vi sagt att vi kom från norra Sverige. Sina kunskaper förklarade han med att han haft bra lärare i skolan.

Biblioteket är enormt och fascinerande, både till form och innehåll. Det grundades 1919, året efter att Lettland för första gången vann sin självständighet, men byggdes upp på nytt för tiotalet år sedan. 

När man träder in i byggnaden möts man av ett gigantiskt atrium med en vackert belyst fond av tiotusentals böcker i fem våningar, skänkta av inhemska och utländska besökare som en hyllning till kunskap och litteratur. Vem som helst kan skänka en bok till samlingen.

Totalt är biblioteket tretton våningar högt, varav de två översta har panoramautsikt över Riga och dess omgivningar. Här finns förstås också avdelningar med litteratur för alla tänkbara områden samt omkring tusen läs- och forskningsplatser. Huset inrymmer också en konserthall. 

Kanske blir småbarnen som vi såg sitta vid en staty utanför biblioteket med sina lärare inspirerade att ta del av något av allt som biblioteket inrymmer. 

För oss var det en fin avslutning på vår resa.