Vi tar oss runt med bil i Albanien, stannar några dagar här och där. Landet som inte är större än Småland borde vara lätt att omfamna på ett par veckor, kan man tänka. Men alls icke; många av vägarna vi väljer slingrar sig i tvära serpentiner upp och ned för branta bergssluttningar och färden går då långsamt. Man vad gör det när vägen hela tiden bjuder på nya överraskningar? Efter en hårnålskurva eller ett bergspass öppnar ett nytt landskap upp sig: en vacker dal med små bondgårdar och odlingar, en porlande bäck omgiven av blommande växter, en hissnade vy över ett stup invid vägen och – förstås – det vida havet med öar i horisonten och ett pärlband av små stränder vid land. 

Men allt är inte berg. Här finns också vida och bördiga slätter som någon gång också sträcker sig ända ut mot havet. Vägarna är här mestadels raka och förvånansvärt fina. Färden skulle gå snabbt om det inte vore för alla stopp som det vackra landskapet tvingar oss till.

Albanien har en sällsynt tilldragande natur. De många stränderna förstås, ibland anonymt inrymda mellan utskjutande kustberg och ibland så vidsträckta att det är svårt att få syn på någon annan människa – åtminstone så här års. Bergsnaturen har jag nämnt, som är så vidunderligt vacker. I det relativt fattiga Albanien har man också förstått vilken rikedom de besitter i sin natur. Här finns tiotals nationalparker, nästan lika många som i det femton gånger större Sverige. 

Vår resa började i huvudstaden Tirana och förde oss söderut via kustbergen till turistorten Saranda. Därifrån gjorde vi utflykter till Gjirokastra, som jag tidigare skrivit om, och Syri i Kaltër. Där vandrade vi en bit till Blue Eye, ett femtio meter djupt hål i det porlande vattendraget där källvatten forsar upp till ytan – en fantastiskt explosion av blå-gröna färger i en i övrigt vacker natur.

Vår färd vändes åter norrut till Divjakë – Karavasta nationalpark invid havet. Där vandrade vi omkring i våtmarksområdet med dess vackra havslaguner och långa strand, där vi faktiskt badade alldeles ensamma. Parken är framför allt känd för sina fåglar. Det lär finnas runt 230 arter här. Vi intresserade oss mest för de ståtliga flamingofåglar som vadade i av lagunerna. Nu är vi åter i Tirana och pustar ut ett par dagar efter alla naturupplevelser Sedan planerar vi att dra vidare längre norrut, kanske till De fördömda bergen.