Don´t mention the war! Uppmaningen i ett gammalt avsnitt av Fawlty Towers (Pang i bygget) dök upp i mitt minne när jag härom dagen bevistade ett opinionsmöte om DCA-avtalet. Ni som följde serien kommer kanske ihåg hur John Cleese till varje pris försökte undvika att påminna några tyska hotellgäster om andra världskriget. Det gick inte så bra. Men det var jäkligt roligt.

Mötet som skulle informera om DCA-avtalet arrangerades av Kristna fredsrörelsen. Föreläsaren var från Kvinnor för fred. Som bekant handlar avtalet om att USA:s krigsmakt kommer att få tillgång till 17 bemannade baser i Sverige, bland annat i Luleå, där de kommer att lagra den krigsmateriel de själva bestämmer. Inte ens kärnvapen är undantagna i avtalstexten såsom de är i våra grannländer. Det handlar förstås inte bara om vapendepåer utan också om krigsövningar, förmodligen omfattande. Basernas personal kommer att vara undantagna från svensk rättsskipning; den kommer att lyda under amerikansk jurisdiktion. Avtalet är signerat av USA:s och Sveriges utrikesministrar men måste ratificeras i Sveriges riksdag. Frågan ska beslutas i höst och det är därför hög tid att reagera för oss som anser att DCA kan leda till olycka för freden i vår del av världen. Observera att Sveriges Nato-medlemskap inte tvingar oss att acceptera avtalet. Det är endast ett bilateralt avtal mellan USA och Sverige. 

Föreläsningen var fyllig och informativ när det gäller avtalets innehåll och konsekvenser. Med hjälp av en FOU-karta visade hon också hur USA byggt upp motsvarande baser i ett antal europeiska länder i syfte att ge en bild av amerikansk krigsstrategi i vårt närområde, då Sverige kan antas bli ett uppmarschområde i händelse av en konflikt med Ryssland. Det kan handla om Baltikum, Arktis eller annat i vårt närområde.

Men inte ett ord sades om Rysslands krig i Ukraina eller om ryska påtryckningar mot andra länder. Vad man än må tycka om Sveriges avtåg från neutralitetspolitiken med Nato-medlemskap och DCA-avtal så har det ju skett mot bakgrund av det förändrade säkerhetsläget i Europa efter den ryska invasionen i Ukraina. Den som vill skapa opinion mot DCA måste vara beredd på att diskutera hur Sveriges fred och säkerhet på bästa sätt försvaras också mot ryska strävanden, där kanske DCA snarare är en förbannelse än en tillgång. Man får inte vara rädd att tala om det ryska kriget. Få kommer att lyssna till den som bara talar om amerikansk imperialism. 

Kvinnor för fred är en omdiskuterad organisation där ledande medlemmar uttryckt tydligt stöd för Rysslands invasion i Ukraina. De har också tvingats lämna tillbaka en del av det statliga stöd de fått av Jämställdhetsmyndigheten på grund av detta (vilket i och för sig låter konstigt). Jag antar att föreläsaren inte hör till Putinkramarna; det vore uppseendeväckande då hon tidigare var riksdagsledamot för Folkpartiet.

Det finns all anledning att bygga en opinion mot DCA-avtalet. Det är dock ett svårt arbete. I våra medier förekommer knappast någon granskning. Där nöjer man sig i stor utsträckning med att intervjua militärer och försvarspolitiker. Knappast någon kritiker hörs.

Avtalet bör hamna i pappersåtervinningen. Anledningen är dels att det skapar öar av amerikansk jurisdiktion på svensk mark där svensk suveränitet bör råda. Men framför allt handlar det om att baserna blir redskap för USA:s krigsmakt, inte Sveriges eller ens Natos. Dessutom blir baserna givna krigsmål i en större konflikt. Putin sade faktiskt för två år sedan, enligt SvD, att han ”inte har några problem med at Sverige och Finland går med i Nato, men att motåtgärder väntar om Natostyrkor placeras i de två länderna.” Vi ska förstås inte låta Putin bestämma vår försvarspolitik, men hans uttalande är en faktor som bör vägas in i våra beslut.

Vi måste tala om kriget!